Jag har haft mycket att göra och uppdateringen har hamnat efter men... För en vecka sen tog jag mig tid till att umgås lite extra med bara Zuki då jag gick en runda med honom ensam. Eftersom att den dagen var otroligt varm blev inte rundan så lång, men lite träning och roliga saker hann vi ändå med. När Zuki står i utställningsringen är det nästan alltid samma sak som saknas mest hos honom - "terrieruttrycket". Han har inte det behovet som många andra hanar ha att hela tiden visa sig störst, bäst och vackrast i deras närhet, utan han lunkar fram precis som vanligt och struntar fullständigt i den konkurrens de utgör emot honom. ;] Dock finns det en sak som alltid får honom att vara på g, nämligen klickern. Med hjälp av klickern har jag lyckats bygga upp en förväntning hos honom, en förväntning på att "nu kommer det hända något kul" och det är det jag behöver i ringen också. Så fort han ser klickern åker öronen fram och hela han blir på helspänn i väntan på vad som ska hända härnäst. Se bara hur glad han ser ut på denna bild där han springer runt med utställningskoppel på:

Vi tränade inte så länge eftersom han har väldigt lätt för att tröttna på saker. Efter den korta träningen fick han istället leta godis innan vi fortsatte vår promenad hem. Se på videon och lyssna hur mycket han använder näsan när han letar. Det har han alltid gjort, ända sen han var valp. :]