För ovanlighetens skull var jag ledig idag medans mor min arbetade. Därför fick jag äran att ta hand om allt här hemma, alldeles ensam. Detta innebar mycket tid för hundarna vilket resulterade i varsin runda med varsin en stunds träning. (Kolla här, här och här, eller bara scrolla ner tre inlägg. :]) När alla fått sitt släppte jag ihop dem på fotbollsplanen för lite lek, dock var det bara Ginza och Zuki som var pigga på det...

Idag tänkte jag visa tre filmklipp från vår träning, mest för att det ska bli lite omväxling från alla de bilder jag alltid publicerar annars. Men jag tycker nog även att det gick väldigt bra idag. Ginza är väldigt rolig att jobba med, även om hon fortfarande har lite svårt för att koncentrera sig en längre stund, men samtidigt är det bra eftersom att "hopp & lek", eller att själva börja busa med henne, då blir en utmärkt belöning för henne när hon gör rätt. Jag tränar bara ca tre-fem minuter i sträck med henne för att helt plötsligt bara säga "hopp & lek" och låta henne ströva omkring i sin egen lilla värld några få minuter, för att sen kalla in henne igen för ytterligare några minuters träning. För henne är det nog något av det bästa som finns; att bara få ströva runt utan några krav på sig själv, och utan att behöva fokusera på något annat än vad gräset luktar eller vilken hund som gått just där tidigare. Det får henne att hitta motivationen till att komma tillbaka till mig när jag kallar och prestera på högsta nivå en stund till, för då har hon fått koppla av och det gör så mycket. Håller man på för länge märker man att hon blir lite stirrig, för hon vill verkligen vara en till lags, men hon orkar inte fokusera och då blir allt bara halvtaskigt. Det gäller att pausa/sluta när det går som bäst! :]

i love you


                                                                                                                                   

Vi gick en liten runda där jag under tiden la in små träningsmoment såsom sitt, sitt kvar, hit, fot osv. När vi sen kom fram till fotbollsplanen tränade vi ännu mer lydnad men kombinerat med lite ploj såsom hopp över mina ben och hejsan mm. Självklart avslutade vi med leta godis vilket jag vet är en av hans favoritsysselsättningar. Det gäller att hitta något som gör honom motiverad till att arbeta. Klickern skapar förväntan på att något kul ska hända, leta godis är slutmålet som ger honom motivation till att fortsätta.

Ligg kvar Sitt

Slang-"rullen" stod i vägen för ingången då jag inte ville öppna dörren mer. Ginza tyckte den var väldans läskig och trots många försök vågade hon inte riktigt ta det där sista steget för att kunna trycka bort. Jag hejade på allt vad jag kunde och till slut gick jag och hämtade en godisbit för att stärka motivationen ytterligare. Det hjälpte inte direkt, men det hjälpte till slut, och gud så glad hon blev när hon lyckades med att övervinna sin rädsla. Jag släppte ut henne fler gånger för att få henne att våga komma in igen och för varje gång gick det fortare och fortare, både ut och in. Sista gången gick hon ut självmant bara för att få godis när hon kom in igen (de lär sig snabbt!) så då ansåg jag att jag lyckats och där slutade vi. :]

Nu då? Nej...

Men nu då? JAAA!!



                                                                                                                                       

Jag har haft mycket att göra och uppdateringen har hamnat efter men... För en vecka sen tog jag mig tid till att umgås lite extra med bara Zuki då jag gick en runda med honom ensam. Eftersom att den dagen var otroligt varm blev inte rundan så lång, men lite träning och roliga saker hann vi ändå med. När Zuki står i utställningsringen är det nästan alltid samma sak som saknas mest hos honom - "terrieruttrycket". Han har inte det behovet som många andra hanar ha att hela tiden visa sig störst, bäst och vackrast i deras närhet, utan han lunkar fram precis som vanligt och struntar fullständigt i den konkurrens de utgör emot honom. ;] Dock finns det en sak som alltid får honom att vara på g, nämligen klickern. Med hjälp av klickern har jag lyckats bygga upp en förväntning hos honom, en förväntning på att "nu kommer det hända något kul" och det är det jag behöver i ringen också. Så fort han ser klickern åker öronen fram och hela han blir på helspänn i väntan på vad som ska hända härnäst. Se bara hur glad han ser ut på denna bild där han springer runt med utställningskoppel på:

Vi tränade inte så länge eftersom han har väldigt lätt för att tröttna på saker. Efter den korta träningen fick han istället leta godis innan vi fortsatte vår promenad hem. Se på videon och lyssna hur mycket han använder näsan när han letar. Det har han alltid gjort, ända sen han var valp. :]